Sorgen, den bor i mig

Där inne, inte så långt inne, men innanför huden och omkring hjärtat bor sorgen. Sorgen som varken gör mig svart vit grå utan genomskinlig lika med betydelselös. Innanför bor saknaden, saknaden av mig själv. Vad rör mig frid, vad rör mig sorg och vad rör mig jag:et. Någonstans där inne, långt långt inne, där bor hatet. Självhatet. Men just där bredvid bor någonting annat starkare och det är viljan. Viljan som gör att jag andas, tuggar, sväljer, finns, orkar, kan och vill. Sorgen, den bor i mig och som granne har den viljan. Det får duga än så länge, om jag någonsin mår bättre. Om det någonsin blir bättre.