Jag är så trasig, inuti utanpå överallt. What can be fixed will always be broken sjunger Jens Lekman och sådär känner jag, bara det att jag förblir förstörd. Trampar i samma spår, tror att det kan bli bättre för att senare inse motsatsen. Tror att jag kan någonting för att sedan inser den brutala sanningen. Oduglig rakt igenom. Ett till piller på det och jag undrar när jag ska sluta överleva och istället börja leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar