Jag faller faller faller och ler. Kan inte säga till någon vad som egentligen sker i min hjärna. Det är krig, det är uppror och jag önskar mig en biljett bort hela tiden. Bara jag kan få förstöra förtära demolera mig själv i fred, så att alla slipper se vad jag egentligen gör. Ord är allt jag har och allt som saknas i mitt liv, det är mer än tre bokstäver och det enda jag har kvar på riktigt. Jag vill slippa fly, vill få vara destruktiv utan att någon lägger sig i. Jag bara ler, tackar och tar emot. Ibland räcker inte orden till, men det är trots allt det enda jag har kvar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar