söndag 4 mars 2012

Visst känns det som att kärleken väntar?

Jag vet inte vad jag ska skriva förutom att det alltid kommer någonting nytt efter det gamla. Jag vet inte hur man går vidare när skrattet hamnade i en hel annan plats och hjärnan tänker på någon annan än just honom. Saker och ting kan aldrig förbli de samma igen. Aldrig igen.