Visst känns det som att kärleken väntar?

Jag vet inte vad jag ska skriva förutom att det alltid kommer någonting nytt efter det gamla. Jag vet inte hur man går vidare när skrattet hamnade i en hel annan plats och hjärnan tänker på någon annan än just honom. Saker och ting kan aldrig förbli de samma igen. Aldrig igen.

Danmark nummer två

Jag underskattade Danmark. Det är vackert, händelserikt och ganska billigt. Det finns mycket att se, men det jag ser gör jag med en klump i halsen. Den vill inte bort. Förstår inte vad som är fel. Jag borde ju vara glad. Jag borde ju få det att funka. Bara en gång.

Danmark

"Danskarna verkar ha dålig självkänsla
För alla expediter var otrevliga"

Here we go again

Nu bär det av. Bort bort bort. Gårdagen fylld med gratis öl och dans dans dans. Hej då Sverige, hej Danmark. Tack och adjö, jag tänker fortsätta kämpa och leva oavsett hur många demoner som skriker att jag inte är värd annat än döden. It will be ok in the end, eller hur?

Främling överallt

Hela natten fylld av mardrömmar, hela  morgonen med klumpen i halsen. Det kommer jobbiga beslut nu, jag vet det, jag känner det på mig. Hela jag är en kris, hela jag bara faller samman. Destruktiviteten har övertaget och jag kan ju inte bättre. Jag är trots allt bara fem år innerst inne och jag är så jävla rädd och ensam.

Try again try again try again

Den gången jag försöker ska jag i alla fall lyckas. Lyckas komma undan. Jag vet att ljuset finns där någonstans.

All we need is love

Nu har jag lite flyt, hoppas det håller i sig. Idag ska det vara en bra dag, det har jag bestämt redan då jag vaknade. Jag är värd en bra dag, jag är värd lite glädje bland all denna sorg.